öfverflödig kröning? Eller var hela kröningen blott ett skådespel, uppfördt till hennes nöje, till hennes förherrligande, likasom alla de öfriga upptågen? Andra gäckades öfver hennes nyfikenhet och fåfänga. Hon ville ut för att se och ses, för att beundra och beundras, sade man. Drottningens håg var denna tiden förnämligast rigtad på Frankrike, hvars språk hon talade med ett behag och en lätthet, som väckte förvåning. Om hon ej talte så väl fransyska, sade den ene, skulle hon icke så ifrigt längta dit ut. En annan tillade: hon är i stånd att afsäga sig svenska kronan, endast för att under fjorton dagar få lysa i Paris.
Landsorterna hade ännu icke hunnit erhålla fullständig kännedom om det sätt, hvarpå Kristina begynte under sednare tiden vårda sina regentpligter; men i Stockholm, der man på närmare håll sett detsamma, blef nyheten om hennes tillämnade tronafsägelse för den stora allmänheten ganska välkommen. Hos många och de skarpsinnigare uppstodo likväl flerehanda betänkligheter. Kristina var ännu ung och af ombytligt och hetsigt lynne; snart kunde hon råka i fiendskap med sin efterträdare; snart kunde hon återigen få lust till den nu försmådda kronan. I sådant fall hotades riket af ett sönderslitande inbördes krig; ty Kristina hade ännu många anhängare, var dessutom sjelf ganska tilltagsen och af lynne att drifva allt till det yttersta; dertill utrustad med en flödande vältalighet att kunna uppväcka, och med en vighet och en kroppsstyrka att sjelf kunna från sadeln leda ett uppror. Om hon också i egen person hölle sig stilla, så kunde hon måhända framdeles inträda i äktenskap, och då genom sin gemåls eller sina barns anspråk störa rikets lugn. Konungen i Polen skulle också visserligen passa på tillfället och förneka pfaltsiska ättens rättighet till kronan, och söka deremot göra sin egen gällande. Härtill kom hos mången redlig man sorgen att se från Sverges konungatron försvinna den sista ättlingen af Sverges räddare, den under sin lifstid af uppror förföljde, men nu mer och mer saknade gamle kung Gösta.
