rummet. Rådet höll en lång öfverläggning. Beslutet blef, att afstyrka hela förslaget[1].
Axel Oxenstierna uppsatte skrifvelsen derom. De två förnämsta orsakerna till rådets motvilja, nämligen dess fruktan dels för Kristinas ombytlighet, dels för reduktion, voro båda af natur, att ej kunna framdragas. Så mycket vidlyftigare utvecklade rikskansleren de andra skäl, som förefunnos. Drottningens beslut vore för rådet sorgeligt, ja till hjertat gående. Hon hade affordrat dem ett enkelt bifall, men ej något utlåtande. De måste dock, ehuru ogerna, bryta mot denna föreskrift; ty förslaget rörde så nära både drottningens, fäderneslandets och deras egen välfärd och heder, att det borde till alla sina följder noga öfvervägas, innan det ställdes i verket; ja innan det ens för den stora allmänheten upptäcktes. En valkonung, fortfor han, är till sina undersåtares vård och försvar pligtig; än mera och i dubbelt mått en arfkonung. Eders majestät är enligt våra lagar född till Svea rikes drottning; dertill ytterligare uti sin barndom af ständerna anammad, och vid myndiga år af oss alla med hand och mund, med böjda knän och liflig ed hyllad, och nu sednast på samma sätt och med lika förpligtelser krönt. Äfven har eders majestät sjelf vid samma tillfällen med högtidliga eder och inför Guds ansigte lofvat vara vår drottning och vårt rike efter lag regera. Ett så fast och ofta sammanknutet förbund att upplösa eller sönderrifva, det kan ej gerna ske utan fel eller förtal på en eller båda sidorna. Att rikets bästa skulle genom denna afsägelse befrämjas, derom kan Gud uti sitt hemliga råd, men icke vi svaga menniskor dömma. Vi bära för hans kunglige höghet den största vördnad och tvifla ej om hans många och goda egenskaper. Men eders majestät är nu vår drottning blifven samt dertill begåfvad med kärlek till land och undersåtare, samt med förstånd, erfarenhet och
- ↑ Riksark. Rådsprot. den 7 Aug. 1651. Detta protokoll är rättadt med rikskanslerens egen hand.
