Sida:Drottning Kristina 1.djvu/127

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
123

en oärlighet, eller åtminstone opålitlighet både i ord och gerning, en följd, som det tyckes, af både egna anlag och af jesuiternas vacklande sedolära; slutligen en oro, en bitterhet, en trätlystnad, hvilken aldrig lemnade hvarken honom eller andra i fred, och som i förening med hans vankelmod och oärlighet förr eller sednare skulle störta sin innehafvare i olyckan. Sådan var mer eller mindre hela slägten; och alla dess öden hafva tillsammans blifvit kallade en förklaring öfver det gamla ordspråket: arga kattor få rifvet skinn.

I Danzig inträdde Messenius i äktenskap med Lucia Grothusen, dotter af konung Sigismunds aflidne lärare Arnold Grothusen. Lucia var en ganska egensinnig och häftig qvinna; hvarförutan Tegel påstår, att hon före äktenskapet fört ett lättfärdigt lefverne och skaffat sig flere oäkta barn. Hennes far hade af konungarna Johan och Sigismund erhållit många hemman i förläning. Sedermera blef han inför Karl den nionde anklagad för förräderi samt ohörd dömd från alla sina gods, hvilka skänktes åt konungens gunstling, Chesnecopherus.

År 1608, således medan Karl den nionde ännu lefde, beslöto Messenius och Lucia Grothusen att flytta tillbaka till Sverge; några säga derföre, att Messenius icke i Polen gjort så stor lycka, som han väntat; och måhända hade han också der genom besynnerligt uppförande ådragit sig ovänner och laggt hinder i vägen för sin framgång. Men i det strängt lutherska Sverge och under Karl den nionde var för honom, jesuiternas lärjunge, och för Grothusens dotter än mindre lycka att vänta. Afsigten synes hafva varit den hos jesuiterna vanliga, att med fördöljande af verkliga tänkesätt insmyga i landet, vinna antingen öfverhetens eller ungdomens förtroende och sålunda komma i tillfälle att förbereda katolska lärans återinträde. Redan i yngre år hade Messenius sjelf skrifvit smädeverser mot Karl den nionde och sedermera, efter sin ankomst till Danzig, umgicks han förtroligt med denne konungs bittraste fiender, de båda Possarna, Göran Knutsson och Göran Nilsson, af hvilka den sednare författat den