löfte och värderade den redan åtnjutna välgerningen. Midt under brefvexlingen härom kom döden och gjorde slut på både denna och alla andra Messenii tvister och motgångar, Han afled i Uleå mot slutet af år 1636. Lucia Grothusen begärde tillstånd att föra stoftet till Wadstena, de svenska katolikernas käraste hviloplats. Regeringen hade ej mycket deremot; men, som inga lik numera begrofves i Wadstena kloster, och dessutom jorden öfver allt hörde Herranom till, så ansåg man bäst, att Messenius jordfästades i Uleå. Så skedde. Öfver grafven sattes hans porträtt och följande af honom sjelf författade rader:
Här under hvila sig Doctoris Johannis Messenii ben:
Själen i Guds rike, men ryktet kring hela verlden.
För det nämnde historiska arbetet bjöd regeringen Lucia Grothusen femhundrade riksdaler; men hon afslog anbudet, skyndade med handskriften ur riket och ville sedermera ej återlemna den utan mot sonens frihet. Endast på detta villkor och efter mycket besvär kunde man bekomma arbetet tillbaka. Det blef dock länge outgifvet, dels kanske af motvilja för den oupphörligt stämplande slägten; dels emedan Messenius icke gjort svenska folket så gammalt, som snart derefter rådande tänkesätt fordrade. Olof Rudbeck, han som utgaf den beryktade Atlantican, och som påstod, att Adam och Eva lefvat i Sverge, afstyrkte i ämbetsväg tryckandet af Messenii Scondia, emedan hon i fäderneslandets historia kullstötte, hvad man med så mycket arbete uppfört. Först år 1700 blef den laggd under pressen. Detta sena utgifvande samt det latinska språket äro orsaker, hvarföre boken icke väckt så mycken och så allmän uppmärksamhet, som den förtjenat.
Efter Messenius har man från trycket utgifna ej mindre än 58 serskilda skrifter. Mycket ryktbara äro hans dramatiska arbeten. Meningen var att uti 50 serskilda skådespel framställa hela svenska historien; men
