välsigne hennes majestät och låte allt ondt härmed hafva en ända! Derpå fördes han tillbaka till fängelset.
Öfver sonen fälldes det utslag, att han, såsom den der genom sin smädeskrift velat väcka uppror inom fäderneslandet, skulle androm till varnagel som en riksförrädare först mista högra handen och sedan halshuggas, kroppen derpå fyrskiftas och jemnte hufvudet på stegel uppsättas, samt handen vid kåken på stortorget fastnaglas. Samma dag, domen fälldes, blef Messenii sköldemärke på Axel Oxenstiernas befallning från riddarhuset nedtaget och adelsbrefvet sönderskuret.
Lördagen den 13 December fängslades Messenierna; lördagen den 20 December fälldes domen, och måndagen derpå e!ler två dagar före julaftonen gick den i verkställighet. Då fångarna sista gången möttes, föll sonen på knä och bad under tårar fadern om tillgift för den olycka, han honom förorsakat. Fadern gaf den begärda förlåtelsen, hvarpå de skildes. Under vägen och ända i sista stunden vidhöll den sednare sina beskyllningar mot Bengt Skytte. På norrmalms torg blef han slutligen afrättad och kroppen derefter i Maria kyrkogård begrafven. Utanför norrmalm, på stadens afrättsplats, undergick sonen sitt straff och blef dersammastädes steglad. Messenierna saknade icke försvarare. En bland Kristinas egna hofpredikanter blef afsatt, emedan han i sina predikningar hade mot orättvisa domar utfarit på sådant sätt, att mången ansåg honom tadla det öfver Messenierna gångna straffet[1].
Två och ett fjerdedels år derefter, eller en månad förr, än Kristina lemnade Sverge, for hon en gång, såsom alltid vid Jakobsdals-resorna, förbi afrättsplatsen. Vid åsynen af de ännu qvarstående steglen befallte hon, att dessa skulle borttagas och lemningarna efter den
- ↑ De la Gard. Joh. Ekeblads bref den 28 Jan. 1652. Måhända var det den orolige och trätlystne Petrus Arensbeckius, sedermera pastor i Katrina.
