164
Han var dessutom hemma i något hvart, sjöng med lätthet till guitarren, målade porträtter, tillagade vällukter och kunde i nödfall äfven åtaga sig matanrättningen. För öfrigt beskrifves han såsom egenkär, skrytsam, påflugen, samt helt och hållet saknande ädla och stadgade grundsatser.
När Salmasius lemnade Sverge, fruktade han att genom den qvarblifne ovännen Vossius gå i mistning om Kristinas ynnest och deraf flytande fördelar. För att hindra sådant, önskade han hafva vid hennes sida och i hennes förtroende någon bland sina vänner. Två fransmän, Menage och Guy Patin, voro i fråga, men båda fruktade svenska vintrarna. Slutligen valdes Bourdelot; och det så mycket häldre, som denne var Salmasii landsman, nämligen en bourgognare, och Kristinas ofta återkommande sjukdomsanfall påkallade en skickligare läkare än de hittills använda. Tillbudet antogs.
Kristinas helsa var i sjelfva verket ganska vacklande. Olägenheterna bland hennes skarpa vätskor och naturligen hetsiga temperament hade blifvit ökade genom nattvak, ansträngningar och osund spis. Hon hade ofta och i synnerhet nu på någon tid varit plågad af matthet och brist på sömn samt af dåningar, bölder och febrar. Hennes läkare förstodo icke häfva det onda; och man började höra rykten om hennes snara död samt om underbara tecken och syner, som förebud dertill.
I början af året 1652 lärer Bourdelot hafva kommit till svenska hofvet. Genast föreskref han drottningen ett ändradt lefnadssätt, med åderlåtningar, varma bad samt mera regelbunden och kylande matordning. Det lyckades att på detta sätt inom kort motarbeta det onda, så att Kristina fann sig betydligen förbättrad. Hon påstod sjelf, att hon hade Bourdelot näst Gud att tacka för lifvet; hvarföre hon också utnämnde honom till sin arkiater och förste läkare. Hans anseende steg fort och till ovanlig höjd. Redan som fransman var han väl anskrifven, och i synnerhet som anhängare af prins Condé. Det lätta och behagligliga umgängssättet bidrog än mer
