168
konungens fördel. Bourdelot följde exemplet. Han öfvergaf Condé och Spanien, erbjöd sin trogna tjenst åt det segrande franska hofvet och arbetade äfven till dess bästa. Denna förändring skedde också vid den tiden, då Bourdelot begynte förutse den tvingande nödvändigheten af att snart lemna Sverge, hvarföre han behöfde hos sin egen regering möta gynnande tänkesätt.
Bourdelots vistande vid hofvet var i många hänseenden ganska ofördelaktigt för Kristina. Vetenskaperna voro vid hans ankomst till Sverge den enda allvarsamma sysselsättning, hon ännu älskade. Bourdelot gjorde slut också på den och ledde henne, under sken af helsovård, till nästan uteslutande lustbarheter och overksamhet. Hennes gudsfruktan, redan rubbad af Vossius och Salmasius, blef af Bourdelot nästan tillintetgjord, och gäckeri med de heligaste föremål hörde snart till ordningen för dagen. Till och med hennes vördnad för sedelärans bud undergräfdes, och pligten att föra ett dygdigt lefverne räknades till de andra föråldrade fördomarna. Hennes slöseri sökte Bourdelot icke hejda, utan till egen vinst begagna. Hennes öra visste han stänga för de allvarsamma statsmännen och i synnerhet för svenskarna, så att hon nästan uteslutande omgafs af utländningar. Man harmades allmänt att se den snillrika drottningen helt och hållet öfverlemna sig åt en så dålig man som Bourdelot.
Flere bland hofherrarna förnedrade sig till kryperi för den allsmägtige gunstlingen. De besökte honom under sjukdomen, och det berättas, att han nyårsdagen 1653 af dem erhöll gåfvor för 20,000 riksdaler. Men bakom detta smicker låg dödligt hat. Många brydde sig icke om att dölja detta sitt tänkesätt. Adeln t. ex. bad drottningen aflägsna Bourdelot, såsom vådlig för statens lugn, och för hennes egen helsa; ty han vore icke någon verklig läkare. Kristina förblef dock obeveklig och påstod, det Bourdelot vore den största, icke blott läkare, utan ock vetenskapsman på sin tid; endast afunden nekade dertill. Detta tilldrog sig i Januari 1653. Drottningens
