Drottningens välvilja fortfor ännu i afskedsstunden oförminskad. Hon lemnade en af sina vagnar att föra Bourdelot ända till danska gränsen och öfverantvardade honom ett rekommendationsbref till konungen af Frankrike samt 10,000 riksdaler i handom och derjemnte en växel på 20,000 riksdaler att inom tio månader betalas. Sjelfva affärden blef ej lysande. Af fruktan för pöbeln smög gunstlingen nattetid ur staden.
Under utresan besökte han prins Karl Gustaf på Borgholm. Denne herre hyste mycken ovilja mot fransmannen; men hade för drottningens skull icke vågat yttra dessa tänkesätt, utan till och med nödgats visa motsatta. Nu hoppades Bourdelot afskedsgåfvor också af prinsen och af dess bror; af den förre hade han till och med begärt dess porträtt, och, som det tyckes, fått löfte derom. De förtrogna vännerna bådo prinsen uppfylla detta löfte; och föreställde nödvändigheten af att genom ett sådant offer bibehålla drottningens välvilja. Länge sökte Karl Gustaf undvika en dylik förödmjukelse; och det arbetades en hel dag, innan man lyckades honom öfvertala. Ändtligen förärade han Bourdelot en guldkedja med sitt porträtt, infattadt i diamanter, alltsammans värderadt till 2,000 riksdaler; brodern, pfaltsgrefven Adolf Johan, likaledes sitt porträtt af 1,000 ecus värde. Efter en sålunda i sista ögonblicket fortsatt skörd lemnade ändtligen Bourdelot Sverge. Somliga påstå, att han derifrån medförde i penningar eller penningevärde 50,000, andra 100,000 riksdaler; andra åter två tunnor guld, det vill, efter den tidens vanliga räkning, säga 200,000 d. s. m. Vossius yttrar i korthet: Bourdelot har rest, lastad med guld och med förbannelser, båda i täflande mängd.
I Paris började Bourdelot lefva på stor fot och ville knappast igenkänna fordna vänner. Till de rika gåfvorna i Sverge nekade han och påstod deremot, att han i nämnde land af egna medel tillsatt 20,000 gulden. Så mycket mer omtalade han de underbara kurer, han gjort, och det höga förtroende, han hos drottningen åtnjutit;
