Bourdelots första ankomst hållit honom för en ytterst fåfäng varelse; men dock velat för ro skull fresta, hur långt han kunde drifva sitt öfvermod. Nu dref hon sin ovilja så långt, att hon motarbetade sina fordna rekommendationsbref och förklarade, att hon ej mera med någon serdeles ifver yrkade hans befordran. Detta kom för sent. Bourdelot hade redan fått sitt abbotsstift.
Då Kristina efter tronafsägelsen vistades uti Belgien, inställde sig äfven Bourdelot till uppvaktning; men blef kallt mottagen och snart tillbakaskickad. Kristina försäkrade, att hon numera icke behöfde några medikamenter.
Tio år derefter och sedermera allt framgent var hon återigen med honom i brefvexling. Det tyckes, som han haft i uppdrag att skaffa henne underrättelse om det förnämsta, som tilldrog sig i Paris.
Utan vänner och anhöriga, tillbragte Bourdelot en lång och sorglig ålderdom och begynte slutligen att lida af gallsjuka och tvinsot. Betjenten gaf honom en gång af misstag opium i stället för något annat läkemedel, hvarpå följde tjugu timmars dvala. Betjenten ville under tiden hålla hans fötter varma, men brände med ny oförsigtighet hål på en af hälarna. Under fortsatt vanvård slog sig kräfta i såret och förorsakade döden.
