186
afmålade dem med de svartaste färgor. Han lät under loppet af 1652 trycka och kring nästgränsande riken utsprida en ströskrift, hvilken under namn af Nödtvunget hedersförsvar framkastade allehanda beskyllningar mot hans i Danmark varande ovänner och i synnerhet mot konung Fredrik. För Kristina framställde han flere förslag till Danmarks eröfrande och gaf henne en mängd underrättelser om landets fästningar, vapenförråder, troppar och inhemska partier, likaså om de personer, hvilkas understöd man kunde påräkna m. m. Han till och med begagnade sin kännedom af landet för att anvisa, på hvilken väg svenska tropparna borde inbryta. Företaget, mente han, skulle i anseende till danska folkets missnöje gå lätt nog. Pimentelli understödde planen, hvilken öfverensstämde med Spaniens fördel. Det säges till och med, att denne å sin konungs vägnar erbjudit en million riksdaler, samt att Ulfeld dessutom för sin enskilda räkning lofvat tjugufyra tunnor guld till understöd vid företaget[1].
Att drottningen på fullt allvar lyssnade till dessa föreställningar, är tämligen säkert. Sverge företog åtskilliga rustningar, och Karl Gustaf Wrangel sändes i hemlighet ned åt Öresund för att utforska danska flottans tillstånd. Det gick till och med så långt, att Kristina lät Ulfeld inför svenska rådet framställa sitt anfallsförslag, hvarvid hon åt Per Brahe uppdrog att utveckla skälen både för och mot.
Detta allt kunde ej länge undfalla danska, i Stockholm varande sändebudet. Snart erhöll han fullkomlig upplysning om hela förhållandet. Polska flyktingen Radziejowsky ville af samma skäl och på samma sätt som Ulfeld söka tillfredsställa sin hämndlystnad och reta Sverge till krig emot Polen. De goda utsigter, han trodde sig i början ega, försvunno i samma mån, som
- ↑ På ett annat ställe uppgifves summan till 800,000 riksdaler.
