198
ankomst; ty man hoppades af honom både upplysningar och kanhända hjelp. Kristina säges dock hafva i början gifvit polska sändebudet tillkänna, att hon ämnade behandla Radziejowsky som rymmare. Det oaktadt lät hon efter några dagar högtidligen hämta honom till helsningsföreträde, hvarvid också han blef mottagen med samma heder som ett främmande sändebud. Under ett tämligen långt samtal lyckades han tillvinna sig drottningens ynnest. Han erhöll genast en betydlig penningesumma och derjemnte tillstånd att för sin enskilda gudstjenst införa katolsk prest. Likasom Ulfeld fick han vid högtidligheter stundom taga sin plats närmast drottningen och framför rikets högsta ämbetsmän.
Det vunna inflytandet sökte Radziejowsky begagna som medel till hämnd. Öfverallt och öppet talade han illa om sitt fäderneslands styrelse, samt uppmanade Sverge till krig. Ett sådant företag, sade han, vore enda sättet att trygga Liffland och tvinga Johan Kasimir att nedlägga sina arfsanspråk på Sverge. Dervid skulle äfven möta föga motstånd; ty polackarna vore oeniga och med sin konung missnöjda samt dertill invecklade i ett ganska svårt krig mot upproriska kosacker. Johan Kasimir låg vid denna tid i en farlig sjukdom. Radziejowsky påstod sig hafva underrättelse om, att konungen redan vore af läkare öfvergifven, och att polackarna ämnade ställa sin republik under Sverges beskydd. Många trodde, att Radziejowsky hade från siebenbürgska fursten Ragotzky och från de missnöjda i Polen hemligt uppdrag att vinna Kristinas hjelp till Johan Kasimirs afsättande och till Ragotzkys upphöjande på polska tronen; likaså, att Bengt Skytte fått i uppdrag att härom i Siebenbürgen öfverlägga under den turkiska resa, han vid denna tid hade, som det skulle heta, mot drottningens vilja företagit.
Kort derefter kom från Polen följande underrättelse. Jasinsky, en af Radziejowskys förtrognaste tjenare, hade nära kosackernas gränsor blifvit fasttagen. Han befanns då medföra tvänne af Radziejowsky, kort efter
