Sida:Drottning Kristina 1.djvu/212

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

208

använder alla möjliga medel att upptäcka och vederlägga en sådan förtalare. Drottningen gillade hans beslut. Det är, tillade hon, ej första gången, som grefve Magnus sökt genom grundlöst sqvaller störta mina tjenare. Jag ser derföre icke ogerna, om ni håller efter honom; på det jag sjelf måtte hädanefter blifva befriad från hans onda lynne och klagovisor.

På dessa ord gick Steinberg till grefve Magnus och framställde om igen sin anhållan att få veta sagesmannen. Grefven svarade med allehanda artigheter; han värderade Steinberg högt; vore öfvertygad om sanningen af dess ord; och att berättaren varit en bedragare, o. s. v. Men alla dessa grannlåter oaktade yrkade Steinberg lika envist, att grefven skulle uppgifva den bedräglige berättarens namn; eljest blefve Steinberg tvungen att tro, det grefven icke hade någon sagesman, utan sjelf uppdiktat alltsammans endast för att störta Steinberg. Grefve Magnus fortfor likväl i sin vägran. Då återvände Steinberg till Kristina och bad henne tvinga grefven att komma fram med sanningen. Hon sjelf ansåg både grefvens och Steinbergs heder fordra denna förklaring och skickade i sådan afsigt hertig Adolf Johan. Dock äfven inför detta sändebud vägrade grefve Magnus; men helsade deremot och bad, att drottningen måtte nedtysta hela saken, och Steinberg nöjas med sin erhållna upprättelse. Man borde ej begära, att grefven skulle förråda den, åt hvilken han lofvat tysthet. Men Kristina skickade genast Adolf Johan tillbaka med den helsning, att hon ej kunde vägra rättvisa åt Steinberg, och att grefvens egen heder fordrade den begärda redovisningen. Hon befallde honom derföre att antingen uppgifva sin sagesman, eller ock för alltid undvika hennes åsyn. Nu måste De la Gardie deran. Han bad, att drottningen icke måtte tillfoga sagesmannen något ondt, och uppgaf derpå Kristofer Karl Schlippenbach, då för tiden öfverstemunskänk hos drottningen. Denne vistades i Stockholm. Kristina kallade honom genast till Uppsala. Tidigt morgonen efter sin ankomst besöktes han af fyra De la Gardies vänner, hvilka frågade,