232
vältalighet på latinska språket. Vid kröningen 1650 författade han till Kristinas ära en snillrik lofskrift. Mannen väckte snart hennes uppmärksamhet och det till sin fördel. Slutligen började hon ana rätta förhållandet. Under politiska öfverläggningar i Pereiras närvaro, framkasta hon i korta, af sjelfva sändebudet oförstådda, ord sina misstankar, sin åstundan att i enrum tala med Macedo. Denne erkände snart sin egentliga befattning och begynte från den tiden att i hemlighet besöka drottningen. Man valde dertill de stunder, då det öfriga hofvet satt till bords. Under dessa samtal säges Macedo hafva vederlaggt alla drottningens invändningar och tvifvelsmål, samt öfvertygat henne om katolska lärans företräde framför den lutherska. Rörande hela detta hans omvändelseverk har man för öfrigt ingen närmare underrättelse. Slutet blef dock, enligt Macedos uppgift, att Kristina sommaren 1651 under tårar tillkännagaf sitt beslut att afsvärja lutherska och antaga katolska läran. Detta skedde vid samma tid, som hon första gången ville nedlägga kronan.
Emellertid hade hela denna underhandling blifvit på det sorgfälligaste dold för alla, äfven för Pereira, och Kristina önskade, att den skulle äfven tills vidare förblifva en hemlighet; hon ville under tiden närmare öfverlägga ärendet med påfven sjelf. Ett sådant uppdrag kunde icke anförtros åt någon annan än Macedo. Men denne kunde icke få urlof af Pereira, hvilken var okunnig om rätta orsaken till resan. Det beslöts derföre, att han skulle rymma, hvilket ock verkställdes i Augusti månad 1651, sedan han af drottningen i hemlighet fått ganska rika föräringar samt bref till jesuitergeneralen. Så snart Pereira märkte, att Macedo rymt, vände han sig med klagomål till Kristina, hvilken också affärdade åtta ilbud för att upphinna och fasttaga flyktingen; naturligtvis allt förgäfves. Macedo framkom lyckligt till Rom och aflemnade sina bref.
Nästan samtida med dessa tilldragelser började man äfven från en annan sida arbeta på drottningens
