Sida:Drottning Kristina 1.djvu/237

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
233

omvändelse. Uti Köpenhamn vistades den tiden som spanskt sändebud grefve Rebolledo, en man, ryktbar för tapperhet, lärdom samt mycket nit i sin trosbekännelse. Han hade sjelf författat flere uppbyggelseskrifter, bland annat en rimmad behandling af Jobs bok. Som biktfader hade han hos sig holländaren Gottfried Francken, en för sin troslära nitisk och ifrig jesuit. På utresan från Sverge sommaren 1651 aflade Salmasius ett besök hos denne Rebolledo och berättade dervid allehanda om Kristina, om hennes stora lärdom, hennes förvånande skarpsinnighet, troligen ock om hennes fördragsamma tänkesätt, mot katolikerna o. s. v. Slutligen framkastade någon bland de närvarande den förmodan, den förhoppningen, att, om någon skicklig lärare finge tillträde till hennes person, skulle hon snart kunna öfvertygas om katolska lärans sanning. Denna tanke slog an hos den nitiske Francken. Lifsfara hotade; ty Sverges lagar stadgade hufvudets förlust för katolska omvändare; och Gustaf Adolf hade låtit samma lag gå i blodig verkställighet. Men detta kunde ej afskräcka Francken. Han företog med Rebolledos vetskap en resa till Stockholm, blef derstädes väl mottagen, fick tillåtelse att qvarstanna och hade ofta med drottningen hemliga samtal. Efter någon tids vistande i staden återvände han till Spanien, och begaf sig derifrån till Guinea, hvarest han som missionär sökte bland de afrikanska vildarna utbreda Kristi lära, och der han slutligen tros hafva funnit sin död.

Ännu dolde Kristina sorgfälligt bemälte sina tänkesätt och visade till och med motsatta. En snillrik, fransysk erkebiskop, med hvilken hon brefvexlade, hade yttrat sin lifliga åstundan, att drottningen måtte omvändas till katolska bekännelsen. Hon svarade: eder önskan kan ej gå i fullbordan. Jag är fullkomligt öfvertygad om sanningen af min tro; och det vore derföre jag, som borde önska eder denna min insigt, jemnte de många andra vackra kunskaper, ni förut eger. Olikheten i bekännelser skall dock ingalunda störa vår vänskap m. m. Detta skrefs 1651, sedan hon börjat med Macedo underhandla om sin