vinna på sin sida den mägtige motståndaren Per Brahe, brudens broder. Beskyllningen är osann. I flere ännu tillgängliga bref afrådde rikskansleren sin son från detta äktenskap i anseende till Margaretas framlidna ålder och föga hopp om arfvingar. Men det hjelpte ej hvarken hos sonen eller hos illviljarne. Giftermålet gick i fullbordan, och rikskansleren fick skulden, och derföre också ökad ovilja hos drottningen, hvilken af dessa dubbla äktenskapsförbindelser mellan Braher och Oxenstiernor, de två mägtigaste slägterna inom riket, såg uppstå ett parti, så starkt, att hon i längden knappast skulle kunna detsamma öfverväldiga.
De, som vid dessa mot Oxenstiernorna anlaggda stämplingar läto begagna sig till handtlangare, voro först hufvudmännen Magnus Gabriel De la Gardie och Salvius; sedan som mellanlöpare Gustaf Wasaborg och i synnerhet Nils Nilsson Tungel, sedan förra berättelsen känd som en af Danmark mutad kunskapare på svenska regeringen. Denne hade med begagnande af tidsläget insmickrat sig hos Kristina och vunnit hennes lörtroende i hög grad. Hon hänvisade Salvius till Tungel såsom den, på hvilken hon fullkomligen litade. Hon upphöjde honom till hofkansler och det taltes till och med om rådsvärdigheten. Tungel besörjde den mellan drottningen och Salvius löpande enskilda brefvexligen. Man finner ännu efter honom en mängd skrifvelser, fulla af bemödanden att förtala Oxenstiernorna och att på allehanda sätt ställa sig in hos drottningen, Salvius och Per Brahe[1].
- ↑ Riksark. Akta Salviana. T. IV.
