Sida:Drottning Kristina 1.djvu/60

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

56

förskönade genom den liflighet, den själens och kroppens helsa, som en i allo väl vårdad ungdom gifver. Med dessa egenskaper vann grefve Magnus snart den unga just då myndiga drottningens ynnest, och det i hög grad. Redan första dagarne af år 1645 utnämndes den 22-åriga ynglingen till öfverste för lifgardet, med 1,500 riksdalers årsunderhåll utöfver den vanliga lönen. Genast började förtalet fästa sig vid den stora tillgifvenhet, drottningen visade för den unga och sköna ädlingen; och somliga gissade, att hon ämnade skänka honom sin hand. I några dåtidens partiskrifter finner man till och med påståendet, att gamla Jakob De la Gardie skulle med flit låtit gifva Kristina en lättsinnig och fransysk uppfostran, på det hon så mycket snarare skulle fatta tycke för grefve Magnus, och denne sålunda kunna uppstiga på konungatronen; ett rykte, i alla hänseenden osannt och osannolikt; dock af många trodt. Detta likasom andra dylika gissningar och sägner förargade emellertid drottningen. Kanske var det för att göra slut derpå, som hon önskade bortgifta gref Magnus med sitt syskonebarn, unga pfalsgrefvinnan Maria Eufrosina. Orsaken till valet synes hafva varit verklig välvilja dels för pfalsgrefvinnan, dels för grefve Magnus, hvilken allt ifrån sitt adertonde år hyst för sistnämnde furstinna en varm tillgifvenhet och nu, som det tyckes, verkligen friat. Kristina ville äfven genom denna förbindelse med sjelfva konungaslägten gifva än mera anseende åt sin gunstling. Hon visade mycken ifver i saken och förordade densamma hos gamla pfaltsgrefven. Redan i Mars 1645 firades den högtidliga förlofningen.

Kristina ville vid denna tid upphöja den blott tjugutvååriga grefven till riksråd. Axel Oxenstierna satte sig deremot och föreställde, att grefven vore för ung och oerfaren; att rådsvärdigheten borde hållas i helgelse o. s. v. Troligen fick han medhåll inom rådet, ty drottningen måste gifva efter; men för att skaffa gunstlingen tillfälle att utmärka sig och samla förtjenster, föll hon på den tanken att till fransyska hofvet afsända en