Sida:Drottning Kristina 1.djvu/62

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

58

framtida utsigter på första ministerplatsen, om vigten af detta tillfälle att vinna honom för Frankrike. Man lydde vinken. De la Gardie blef emottagen på ovanligt lysande sätt. I S:t Denis utanför Paris mötte å hofvets vägnar ceremonimästaren, som med konungens vagnar och genom talrika menniskoskaror förde De la Gardie in uti staden, der man åt honom låtit iordningsställa ett vackert palats. Tvänne dagar blef han på konung Ludvigs bekostnad och af dess betjening uppassad och med 50 rätter dagligen bespisad. Derpå följde i oafbruten rad högtidligheter, måltider, jagt, dans, skådespel m. m. och den unga svenska grefven vann allmänt bifall antingen det var fråga om utseende, umgängessätt, jagt eller dans. Kanske ock, att till berömmet bidrog den utmärkta frikostighet, hvarmed han utströdde penningar. Ändtligen efter tre veckor var underhandlingen slutad. Större delen af sviten for hem på tvänne af krigsskeppen; men grefve Magnus sjelf landvägen. Han medförde franska hofvets försäkringar, om trohet i förbundet samt om varsamhet mot Bäjern m. m. Dessa blotta löften, ty det sednare hölls ej, utgjorde underhandlingens hela vinst. Den hade varit dyr. Hvad tillredelserna hemma i Sverge, fartygens utrustande, samt underhållet på resan kostade, det vet man ej; men af fransyska underhållspenningarna uttog De la Gardie dessutom 100,000 riksdaler i kontanta medel, hvilka också helt och hållet gingo åt. Det var denna summa, som Salvius sedermera på drottningens enträgna begäran måste låna upp för att åt hären tillhandahållas.

Vid hemkomsten blef grefve Magnus mycket väl mottagen, och man skyndade att fira hans förmälning. Det skedde i Mars 1647 med utmärkt prakt och på drottningens bekostnad.

De nådebevisningar, som Kristina slösade på grefve Magnus, äro i anseende till storhet och mängd utan exempel i Sverges historia. Vi vilja derföre framställa en förteckning, hvilken dock troligen är ofullständig; ty många af gåfvorna hafva visserligen aldrig kommit till efterverldens kännedom.