60
öfver allt svenskt och finskt i Tyskland varande krigsfolk också med 10,000 riksdalers lön. Han hade sjelf aldrig deltagit i mer än ett halft fälttåg, och Kristina satte honom dock öfver de pröfvade krigshöfdingarna Paikull, Wittenberg, Douglas, m. fl. Utom nämnde löner fick han samma år den 16 September till ärftlig besittning slottet Arnsberg på Ösel med alla inventarier (undantagande antiqviteterna); likaså flere på samma ö varande amter; dessutom 29 hemman i Uppland och en tomt på Waldemarsön, samt i handom 15,000 riksdaler af de fransyska underhållspenningarna.
År 1649 i Maj blef han general-guvernör öfver Liffland och erhöll vid fördelningen af de tyska ersättningspenningarna 22,500 riksdaler; det sista enligt drottningens hemliga skrifvelse till pfaltzgrefven Karl Gustaf.
År 1650 i början af året fick han 7,000 riksdaler i stället för några bremiska gods, hvilka förut varit honom förlänade, men nu användes till andra ändamål. — I Juni erhöll han en stor tomt längst söder på Blasiiholmen. I Augusti fick han, enligt löfte 1648, alla kanoner med tillbehör på fästningen Benfelden, hvilket allt han sålde åt konungen af Frankrike för 26,000 riksdaler. — I November fick han all tullen och staten af ön Ösel, så inom, som utom grefskapet Arensberg. — Till drottningens kröning kom han hem ifrån Liffland och skänkte henne den silfverstol, hvilken sedermera tjenat henne och alla Sverges konungar till tron. Hon skänkte honom tillbaka en värja och en halskrage, båda af guld och rikt besatta med diamanter. Dessutom förbättrade hon hans grefvevapen medelst tilläggande af fyra nya fält. Tvänne af dem innehålla en örn på ett berg, svarande mot slottet Arensberg. De andra två innehålla palmqvistar, och skulle vara en erinran om grefvens nit att befrämja westfaliska freden. — Slutligen till julklapp samma år fick han betydliga förläningar på ön Wollin.
År 1651 blef han riksmarskalk och erhöll återigen fria rum på slottet, der han, som allrådande gunstling,
