till riksdagarna och äfven deltagit i westfaliska fredsunderhandlingen; allt på samma sätt som de verkligt fria riksstäderna, dock utan att ännu vara dertill formligen utnämnd. Men, just när man började förutse, att hela erkebiskopsdömet skulle blifva öfverlemnadt åt svenskarna, beviljade kejsaren den af borgrarna länge åstundade utnämningen till fri riksstad. Afsigten var tydligen att minska Sverges blifvande fördel af landvinningen och att dit insmyga ett frö till framtida tvister. Staden betalade dessutom en summa af 100,000 gulden. I westfaliska fredsslutet ville tyskarna uttryckligen åt Bremen tillerkänna egenskapen af omedelbar och fri riksstad; men svenskarna utströko de derom införda orden. Frågan lemnades oafgjord, antingen för att undvika fredsfördröjande trätor eller förbehålla sig utrymme för allehanda tydningar; kanske af båda skälen De olika tydningarna uteblefvo ej heller. Sverge påstod, att Bremen varit en vanlig landtstad under erkebiskopsdömet och derföre numera vore detsamma under Sverge, och borde alltså aflägga trohetsed mot sistnämnde land och lyda under dess krona. Bremen svarade, att det numera vore en fri riksstad, och hade som sådan ingenting att göra hvarken med erkebiskopsdömet Bremen eller med konungariket Sverge. Kejsaren vore stadens enda och omedelbara öfverhet.
När derföre svenska ombuden infunno sig och fordrade hyllningsed, åberopade staden ofvannämnde skäl och svarade nej! samt förblef dervid. Till och med när svenska ämbetsmännen ville uti Bremen sammankalla landtständerna till hyllningens firande, blef sådant af stadens både styrelse och befolkning afslaget. Högtidligheten måste hållas i Stade, och Bremen förböd alla sina underhafvande att aflägga den ifrågavarande eden.
Just vid denna tid inföll S:t Kristinas dag, eller den 24 Juli. Königsmarck och Rosenhane, hvilka då uppehöllo sig i Bremen, ville på nämnde dag låta till drottningens ära anställa en lysande högtidlighet och inbjödo stadsstyrelsen till deltagande deri. Men borgmästrarna svarade: att sedan lutherska läran blifvit införd,
