116
handelsmän från Moskwa hade ingått på förslaget[1]; och för att ytterligare lätta detsamma, begärde man nedsättning af tullen samt tillstånd för svenska köpmän att handla i Pleskow och Nowgorod. Men holländarne, som i allmänhet voro afundsjuka öfver Sverges växande rörelse och serskildt befarade minskning i sin handel på Archangel, lade allehanda hinder i vägen. Ryssland sjelft insåg fördelen för Sverge, förlusten för sig och afslog anbuden. Under Kristinas sednare regeringsår äro inga åtgärder i detta hänseende af oss kända.
POLEN.
Konung Uladislaus, i manlig, rakt nedstigande linea ättling af Gustaf Wasa, dertill son af en f. d. Sverges konung och sjelf fordom dess utvalde tronföljare, påkallar af dessa orsaker vår närmare uppmärksamhet. Han var en bland Polens bättre konungar, duglig, driftig, fredsäll och likväl segersäll, när han tvingades till vapen. Under sin sextonåriga regering sökte han införa åtskilliga förbättringar, hvilka dock ofta misslyckades i följe af statsförfattningens och sjelfva folkets många egenheter och fel. Detta jemnte i Polen vanliga nästan oupphörliga inre oroligheter förbittrade hans lefnad. Så tvistade lithauer med polackar, katoliker med protestanter och i Westpreusen sins emellan både adel, bönder och borgare; i synnerhet det motspänstiga Danzig. Alla uppmaningar till lugn och sansning voro fåfänga. Konungen sökte att vid ett sammanträde förmå protestanter och katoliker till fördragsamhet; men de skildes åt än mer uppbragta mot hvarandra, och äfven mot honom. Emedan polska ständerna icke ville sjelfva underhålla några ständiga troppar, hade man vid konungavalet föreskrifvit Uladislaus, att en fjerdedel af de hittils för hofhållningen bestämda inkomsterna skulle användas till besoldande af dylikt manskap.
- ↑ Rådsprot. d. 5 Juni 1639.
