146
undervisningsverk, handel och näringar, hafva vi berättat, hvart på sitt rum. Man arbetade äfven i andra vägar. År 1647 utgafs en ny skogsordning, författad af Axel Oxenstierna [1]. Kort derefter blef laboratorium chemicum i Stockholm inrättadt, och det förra så kallade bergsamtet förvandladt till bergskollegium. Närmaste följden af sistnämnde åtgerd blef en mängd under detta och följande år utfärdade ordningar för grufvor, masugnar och hammarsmedjor, införande äfven i denna gren det styrelsens reglementerande förmynderskap, som tidens statsmän ansågo nyttigt.
Den af Kristinas förmyndare tillsatta lagkommitéen hade redan undangjort åtskilligt och år 1643 uttalat den allmänna grundsats, att en och samma lag borde gälla för alla rikets stånd och innebyggare. Under Kristinas regering hafva vi icke funnit spår af någon kommitéens fortsatta verksamhet; ehuru både hon och ständerna klagade, att den gamla lagen var mörk och ofullständig. Men år 1652 erbödo sig Jakob Lithman och Anders Scheder, att utarbeta en ny lagbok [2]. Det tyckes, som Kristina icke hunnit fästa något afseende derå.
Det af Per Brahe i Finnland gifna efterdömet af soldaternas indelande på bestämda hemman och boställen blef mer och mer omtyckt. År 1651 föreslogo Axel Oxenstierna och Per Brahe, att ett dylikt indelningsverk skulle ordnas öfver större delen af riket. De hoppades kunna på sådant sätt hafva utaf Sverge och Finnland, de nyvunna Östersjö-länderna oräknade, en ständig krigshär af 30,000 man till fots, 10,000 till häst och 4,000 båtsmän. Förslaget gillades af rådet [3]; men Kristina hyste någon benägenhet för den gamla utskrifningen [4], vid hvilken det också tills vidare förblef.
I afseende på densamma fortforo dock de gamla klagomålen, att bönderna vid de årliga utskrifningarna brukade
