Det fjerde partiet var tronföljarens, med utmärkt slughet och försigtighet fördt af honom sjelf; derigenom ock det mägtigaste, ehuru minst framstående. Hans första och förnämsta afsigt var att vinna kronan. Som medel användes låtsad likgiltighet för samma krona, ihärdig undergifvenhet mot Kristina, och slutligen, som man tror, hemliga handtlangare, hvilka oförmärkt underblåste denna sednares ovilja mot Sverge och längtan efter främmande land. Andra syftemålet var att erhålla kronan utan de af rådspartiet tillämnade villkoren, angående kronogodsens bekräftande och konungamagtens inskränkning. Som medel användes en insöfvande artighet mot partiets hufvudmän och derjemnte en ilande brådska, för hvilken drottningens reselystnad fick bära skulden, men hvaraf Karl Gustaf hade gagnet; emedan det derigenom blef för rådspartiet omöjligt att hinna utarbeta och genomdrifva ofvannämnda sina planer. För stort nödfall ämnade prinsen stödja sig på ofrälsestånden; för yttersta nödfall på vapenmagten. Han hade nämligen i hemlighet låtit till kringliggande socknar sammandraga några sig tillgifna troppar, för att kunna använda dem mot både det ena och andra partiet.
Sjelfva riksdagen var utsatt till den första Maj. Dagarna efteråt och småningom samlades ständerna. Den 16 Maj anlände Karl Gustaf och den 21 öppnades mötet. Som rikssal begagnades ett ovanligt stort rum, beläget i södra delen af Uppsala slott. Sedan ständerna blifvit församlade och drottningen intagit sin tron, uppstod en kort tystnad, hvarunder alla väntade, att rikskansleren skulle enligt ämbetsåliggande framträda och å drottningens vägnar hålla det vanliga helsningstalet; men han förblef orörlig på sin plats. Efter någon väntan reste sig Kristina och framvinkade honom till tronen. Oxenstierna nalkades under ödmjuka åtbörder och mellan dem uppstod ett kort, endast af de närmaste hördt, samtal. Drottningen bad honom framställa helsningen, hvilken äfven borde innehålla en kort anmälan om ändamålet för ständernas sammankallande. Men Oxenstierna vägrade och bad om ursäkt.; han hade heligt lofvat
