Här befann sig Kristina i medelpunkten af dåtidens mest lysande hof samt omgifven af personer, utmärkta för mycken bildning, skarp blick och utsökt sällskapston; med ett ord, midt i den krets, som då och länge med sin smak och med sitt omdöme ledde hela det bildade Europa. Sådant oaktadt uppträdde Kristina genast med samma ledighet som i sin egen boning och visade oförställdt och oförskräckt så väl sina goda egenskaper som sina fel. Der saknades ej ögon, som upptäckte, ej pennor, som upptecknade båda delarna. Vi hafva dessa att tacka för en utförlig, eljest saknad beskrifning öfver Kristinas personlighet vid denna tidepunkt. Det var i synnerhet tvenne snillrika qvinnor [1], som med könets uppmärksamhet följde och med dess liflighet målade den främmande drottningen. Se här en sammandragen bild af deras anteckningar!
Hundradetals rykten och beskrifningar, än fördelaktiga än ofördelaktiga, men alla fulla af motsägelser och besynnerligheter, hade föregått Kristina och länge retat hofvets nyfikenhet. Denna känsla stegrades nu till högsta grad, och alla trängdes om att få se den ovanliga qvinnan. Redan sjelfva hennes personliga utseende väckte uppmärksamhet. Munnen var stor, med drag af beslutsamhet men också af behag; ögonen blå och stora, med hastigt vexlande uttryck, än af godhet och glädje, än af skärpa och djerfhet. En stor panna och hög örnnäsa fulländade det befallande i hela hennes ansigte. Växten svarade ej deremot; den var låg och knubbig, liknande en treflig gosses; dessutom med ena axeln märkbart högre än den andra; ett lyte som Kristina ej vårdade sig dölja utan tvärtom ofta gjorde till föremål för sina egna gäckerier.
Än mera ovanlig var hennes drägt; en besynnerlig blandning af karlens och qvinnans. Hufvudet täcktes af en peruk, stundom ljus, stundom mörk, samt af en hatt med svajande fjedrar. Klädseln utgjordes
- ↑ Mademoiselle de Montpensier och Madame de Motteville.
