och hon var i allmänhet mindre belåten med tyskarna. Jag är, skref hon till Vossius, tvungen fördrifva min tid med läsning; ty ni vet, att jag lefver i ett land, der umgänget med de döda måste trösta oss öfver umgänget med de lefvande; och till Bourdelot: bland alla osjäliga djur, som kommit till min kännedom, är tysken det, som minst liknar en menniska.
TRETTIONDEFEMTE KAPITLET.
KRISTINAS TREDJE FÖRSÖK ATT INKOMMA TILL SVERGE.
Ooaktadt alla de obehagligheter, som Kristina måst undergå vid sina tvänne föregående besök i Sverge, envisades hon dock att ännu en gång resa till nämnde land. Sedan hon sist derifrån utvisades, hade ej ett helt år hunnit förflyta, innan hon begärde tillåtelse att återkomma och att erhålla fri religionsöfning för sig och för sitt hof.
När saken föredrogs i rådet, voro tänkesätten något delade. Per Brahe yrkade, att Kristina icke borde få inkomma i riket, än mindre erhålla fri religionsöfning. Hans skäl voro följande. Efter drottningen är underlig till sinnes och icke kan styra sig sjelf, så är troligt, att hon ej länge sitter stilla, utan tager sig något oråd före. Vi blefve då tvungna att mot henne tillgripa stränga åtgerder, hvilket skulle gå oss sjelfva till hjertat, samt ådraga oss tadel af illviljare, både inom- och utomlands. Vår och än mer hennes egen säkerhet fordrar derföre, att hon icke inledes i frestelse, utan stannar derute. Man
