cisterciensermunken Hacki, hvilken var som predikant anställd vid Kristinas hof. Genom honom och genom den i Warschau varande påfliga nuntien skulle den vigtiga, men i början hemliga underhandlingen bedrifvas. Den nya påfven var mot Kristina så gynnsam, att han icke blott tillät detta användande af hans sändebud; utan äfven framdeles skref i egen person till polska riksdagen ett bref, hvaruti han till det bästa anbefallde Kristina, såsom den der vore värdigast bära det landets krona. Hennes egen inlaga till polska ständerna var författad med vanlig stolthet. Jag tror, skref hon, att utom könet, skall allt annat befinnas gynnande för mina anspråk. Jag hoppas äfven, att polska folket aldrig får orsak att ångra mitt utväljande; utan att jag skall lyfta dess ära så högt, att med undantag af det lyckliga Rom, skola alla jordens folkslag afundas dess sällhet o. s. v.
Som medsökande till kronan hade anmält sig tsaren af Ryssland, prins Ludvig Condé i Frankrike samt hertigarne af Lothringen och Neuburg, den sednare förmäld med en syster till konung Johan Kasimir. Dessa läto utdela guld åt riksdagens medlemmar. Kristina hade intet sådant att gifva. Jag, sade hon, jag vill segra endast genom mina förtjenster och genom den helige fadrens förord. Emellertid tycktes polska ständerna sätta mindre värde på Kristinas förtjenster, än på de andras guld. De fyra furstarne fingo hvar sina anhängare; Kristina ingen. Det var för Hacki ett ganska kinkigt uppdrag att lemna henne en så motbjudande underrättelse och att för polackarnes tänkesätt uppgifva grunder, som icke för mycket sårade hennes egenkärlek. Han anförde af sådan orsak med serdeles eftertryck en af polackarna yttrad önskan, att deras blifvande regent måtte för konungaslägtens upprätthållande vara eller snart blifva gift. Kristina hade, med tanken på denna möjliga invändning, redan i förväg yttrat sig sålunda. Ni kan använda följande list. Förespegla polackarne den förhoppningen, att, i händelse valet faller på mig, kunna deras
