TRETTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
KRISTINAS OMGIFNING I ROM.
AZOLINI.
Första rummet härutinnan tillkommer kardinalen Decius Azolini. Han var tre år äldre än hon sjelf, storväxt, stark, med svart hår, lifliga ögon och behagligt utseende, ehuru långt ifrån skön. Genom god uppfostran, snille, arbetsamhet och behagligt umgänge, hade han redan som ung uppstigit till värdighet af påfvens handskrifvare. Hvad han i denna egenskap författade, utmärkte sig genom ädla och sinnrika tankar samt träffande framställningssätt, så att påfven kallade honom sin örn, i likhet med den kapitolinska Jupiters budbärare. Man vill dock påstå, det Azolinis klokhet stundom urartade till slughet och förställning, samt att han någon gång låtit begagna sig som kunskapare. Säkert är, att han åtnjöt stort anseende hos alla partier, hvarföre han också upphöjdes till kardinal redan vid 29 års ålder, eller ett år före drottningens ankomst.
Första anledningen till Kristinas ynnest för Azolini framställes sålunda. Hon skulle besöka en kyrka, men hejdade sig vid utstigandet ur vagnen, emedan vägen till kyrkdörren var betäckt af mycken smuts. Azolini, händelsevis närvarande, såg hennes förlägenhet, ryckte manteln från sida axlar och bredde den för drottningen, hvilken under tacksägelser begagnade hans artighet. Så berättades i Rom denna för öfrigt tämligen osannolika händelse. Det vissa är, att Azolini redan vid drottningens första ankomst vann hennes välvilja. Vi hafva omtalat, huru hon enligt påfvens förslag anförtrodde
