30
alldeles afskaffa de redan införda och alltför kostsamma grefve- och friherre-värdigheterna samt återföra adeln till dess förra likhet, då enhvar fick sin utmärkelse icke genom tittlar, utan genom egen dygd och egen förtjenst. Han för sin del vore färdig att nedlägga både grefve- och friherrekronan; hoppades ock, att hans barn skulle villigt och efter bästa förmåga tjena det allmänna utan andra belöningar än äran att hafva gagnat sitt fädernesland. Uti detta yttrande instämde äfven Per Brahe.
Mot sådana svar kunde Kristina ingenting vidare anföra. Likväl och nästan som på trots beslöt hon att för gunstlingen göra allt, hvad i hennes förmåga stod. I slutet af April utnämndes han till riksstallmästare. Fadren, Åke Tott, hade en gammal kronofordran på 200,000 riksdaler; denna framletades, erkändes och anbefalldes kammaren till betalning. Kristina kom äfven fram med ett tredje påfund, hvilket förorsakade många invecklingar.
År 1652 hade hon nämligen beslutat skaffa Ekolsunds egendom åt den då ännu i tämlig gunst varande grefve Magnus. Egaren, sedermera blifvande gunstlingen, Klas Tott, anmodades derföre bortbyta den mot andra gårdar, och han gjorde det i ungdomlig lättsinnighet lätt nog. Någon beklagade hans förlust af det väl ordnade godset; men Tott brydde sig föga om landtegendomarna, endast han af dem finge goda räntor att i Stockholm förtära.[1] Ett och ett halft år derefter hade grefve Magnus fallit i djupaste onåd, och grefve Klas stigit till högsta nåd. Nu, några dagar före tronafsägelsen, beslöt Kristina att skaffa åt Klas Tott hans fädernegods tillbaka; detta kanske både för att reta grefve Magnus och smickra grefve Klas. Som emellertid den förre hade på lagligt sätt bekommit egendomen, kunde den blott genom bördning eller köp från honom återtagas. Men till båda saknade Kristina penningar. Hon begärde därföre, att Karl Gustaf skulle från grefve Magnus köpa Ekolsund och derpå låta henne skänka det åt Klas Tott. Karl Gustaf prutade emot,
- ↑ De la Gard. Ekebl. bref d. 6 Okt. 1652.