Sida:Drottning Kristina 2.djvu/62

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

58

för gudlöshet. Deremot omfattade han med mycken lättro allehanda besynnerliga och underbara läror, så att konung Jakob den förste i England en gång yttrade: det är en besynnerlig man, denne Vossius; han tror på allting, utom på biblen. Derjemnte beskylldes han för skryt, trätgirighet och en egennytta, som för sitt tillfredsställande icke skydde något medel. Man påstod, det han oädelt och till egen vinst begagnade Kristinas förtroende. Några hafva sökt försvara honom; men saken har ett tvetydigt utseende. Alla deremot erkänna hans stora benägenhet att sysselsätta sig med lättfärdiga författare och att i egna skrifter gerna inblanda dylikt kram.

Denne man kom på Kristinas kallelse 1649 till Stockholm och der snart i hennes ynnest. Han medförde sin egen och sin ryktbare faders boksamlingar och sålde den sednare till drottningen för 20,000 gyllen samt med det villkor, att Vossius skulle hafva tillsynen öfver densamma och derför i årlig lön åtnjuta rum och mat på slottet samt 5000 gyllen. År 1650 skickades han till Paris att för drottningens räkning anskaffa sällsyntare böcker. Här inköpte han Petavii boksamling för 40,000 livres, samt ur Mazarins bibliotek åtskilliga arbeten för 10,000 francs. En trovärdig person berättar den ändå nästan otroliga saken, att Vossius på samma gång åt drottningen inköpte tvänne handskrifter, den ena en babylonisk krönika, enda exemplaret som fanns i verlden, den andra en sällsynt kyrkohistoria, båda tillsammans för 160,000 ecus. Många anklaga Vossius att hafva i denna handel förfarit bedrägligt och egennyttigt, eller åtminstone obetänksamt; häldst man påstår, att krönikan var understucken. Men dessa orimliga inköp voro icke de enda, som Vossius åt Kristina uppgjorde. Vid hans återkomst till Stockhlom blef likväl alltsammans gilladt och betaldt, och Vossius erhöll den efter Freinshemius lediga platsen, som drottningens bokvårdare. Återigen blef han utskickad för att genomströfva England och Spanien till fullständigande af hennes samlingar.

Vid denna tid hade Salmasius kommit till Sverge,