60
SALMASIUS.
Claude Saumaise, en fransman, vanligen kallad Salmasius, ansågs nära nog som den lärdaste man på sin tid, i synnerhet i språk och historia. Han säges hafva i personligt umgänge varit en ganska stilla och medgörlig man, till och med djupt böjd under hustruns vilja. Men med penna i hand, och när frågan rörde honom sjelf som författare, visade han ett öfvermod och en bitterhet utan alla gränsor. Med ganska många bland den tidens lärda låg han i häftiga tvister, vanligtvis af honom sjelf föranledda.
Vi hafva omtalat, huru han på Vossii råd inkallades till Sverge, men sedermera råkade i oenighet med denne sin fordna gynnare; likaså Kristinas stora tillgifvenhet. Hon sade sig hysa för Salmasius samma vördnad som för en far; och lät honom bo på slottet samt begagna en af hannes sexspända vagnar. Under en sjukdom hedrades han af flere hennes besök. Två af hans söner anställdes som officerare vig gardet, och när han sjelf, oaktadt alla böner, snart återvände till Holland, erhöll han fri utresa och bref på ett årsunderhåll af 4000 livres, fastän han varit i Sverge föga öfver ett år. Det berättas, att Kristina någon tid derefter med ändradt tänkesätt kallat honom: den lärdaste bland alla narrar. År 1653 vid hans död uttalade hon återigen mycken vördnad för hans minne. Man påstod för öfrigt, att både Vossius och Salmasius genom fritänkeri och lättsinnighet inverkade ofördelaktigt på Kristinas hela tänke- och handlingssätt.
Vi hafva nämnt de mest ryktbara och inflytelserika vetenskapsmän i Kristinas omgifning. Långt flere återstå, bland hvilka många hade på sin tid mycket anseende. Det vore likväl tröttande och ändamålslöst att här uppräkna dem alla. Blott en anmärkning bör tilläggas. Flere bland de af Gustaf Adolf och förmyndarestyrelsen inkallade herrarna, en Loccenius, en Grotius, samt den af Skyttarna valde Schefferus, hafva mycket bidragit till
