fäderneslandets heder, upplysning och välfärd och några bland dem derstädes för alltid qvarstannat. Med undantag af Boecleri historia om danska kriget, har ingen bland de af Kristina inkallade herrarna efterlemnat något för Sverge nyttigt arbete, och ej heller derstädes qvarstannat längre, än Kristinas gåfvor flödade. De förnämsta bland dem voro ock, med undantag af Cartesius, personer af mer eller mindre tadelvärda egenskaper, och äfven i detta hänseende motsatser till de af förra styrelserna inkallade vetenskapsmännen.
TREDJE KAPITLET.
OM KRISTINA OCH ADELN.
Under de första sex åren af sin regering visade Kristina ofta i ord och någon gång i gerning en slags ovilja mot adeln och en viss benägenhet att inskränka dess öfvervägande företrädesrättigheter. Vi hafva redan anfört åtskilliga både orsaker till sådana hennes tänkesätt och yttringar deraf. Dessa sednare bestodo mest i allmänna satser om jemn rättvisa, om lika befordringsrätt, o. s. v. med hvilka talesätt hon förstod vinna och länge nog bibehålla ofrälsemännens tillgifvenhet, och det i så hög grad, att de flesta ansågo henne oskyldig, men adeln ensam vållande till rikets iråkade fattigdom. Många förblefvo i denna öfvertygelse, till och med sedan drottningen nedlaggt styrelsen.
Det vore orättvist att påstå, det Kristinas ofvannämnde yttranden härflutit ensamt från begäret att göra lycka hos ofrälsestånden. De tyckas fast mer under första åren varit uttryck af verklig rättskänsla och öfvertygelse. Drottningens tilltagande lättsinne och ovilja för ihärdiga och sammanhängande regeringsarbeten voro
