Sida:Drottning Kristina 2.djvu/70

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

66

hvilken således i sjelfva verket innehade ungefär två tredjedelar af Sverges jord och motsåg möjligheten att snart tillegna sig alltsammans. Af dessa förhållanden drogos åtskilliga slutsatser; t. ex. att adeln, såsom ensam egare till Sverges jord, också ensam egde föra dess talan och vore oemotsägligt ensam kronans omedelbara undersåtare; att ofrälsestånden utan egen jord vore blott adelns arrendatorer, åbönder och således omedelbart undersåtare under adeln, men blott medelbart under kronan. Till stöd för dessa åsigters användande äfven på den sålda skattejorden, började man åberopa en af von Pyhy under Gustaf Wasa mycket yrkad tysk sats; nämligen, att kronan vore rätta egaren till all skattejord, och att dennas nu varande innehafvare hade icke egande- utan blott besittningsrätten. Deraf slöts, att denna kronans påstådda ursprungliga eganderätt skulle vid försäljandet af skattejordens räntor förflyttas på deras köpare, d. v. s. på frälsemännen. Så sökte man både i lära och verklighet grundlägga det adelsvälde, det ofrälseståndens beroende, eller nästan slafveri, som i åtskilliga andra länder var rådande. Tanken på lifegenskap framskymtade äfven nu. Presterna klagade, att några frälsehärrar nekade de på godset varande drängarna att utom detsamma antaga tjenst.

Otvifvelaktigt var Sverge vid denna tidpunkt nära att undergå en betydlig förändring i nästan alla sina inre statsförhållanden. Det är svårt att gissa, hvart inom möjligheternas rike rörelsen kunnat leda, om den fått hafva sin framgång. En statsförfattning, i någon mån liknande den engelska, tyckes hafva varit det mål, som sväfvade för ögonen på de bättre, de mest välmenande inom frälsepartiet.

Att ofvanstående sträfvanden hejdades, dertill bidrogo många orsaker, af hvilka vi vilja uppräkna några de


    utförligt citerad i Löfbergs Dissertation De Militiæ equestris mutationibus p. 28 – I riksarkivet bland riksstaterne finnes också ett odateradt och ounderskrifvet halfark, som uppgifver 47,503 frälsemantal i Sverge och Finnland. En odaterad måhända än sednare beräkning upptager dem till 53,170.