76
riksdaler. Främlingarna fingo sysslor med höga löner och derjemnte i handom betydliga skänker både vid in- och utresan, samt slutligen ofta anvisningar på lifstidsunderhåll ur svenska statskassan. Vi hafva redan nämnt förhållandet med Boeclerus, Salmasius m. fl.; och på samma sätt belönades ock flere andra herrar. Stora summor gingo på detta sätt ur landet; ty vanligtvis var det åt främlingar, som de största gåfvorna utdelades. Desse herrar å sin sida, med gränslös tacksamhet och förtjusning, upphöjde Kristina öfver skyarna och utbasunade hennes ära kring hela den läsande verlden. Man känner namnet på mer än etthundradefyratio serskilda skrifter, hvilkas innehåll uteslutande bestod af beröm öfver hennes person. Många tro, att detta förhållande ingick i hennes beräkning. Lofsångerna i utrikes tidningar och skrifter skulle öfverrösta och om möjligt nedtysta missnöjets och nödens rop inom fäderneslandet.
Men efter några år begynte välviljan att å ömse sidor aftaga. Lockade af åtelen, samlade sig till Stockholm vetenskaps- och vitterhetsidkare af alla slag, samt i största mängd. De förlorade slutligen nyhetens behag och började trötta drottningen, samt dessutom att med afund tränga och förfölja hvarandra kring det dag för dag minskade rofvet. Ty i samma mån, som främlingarna ökades, hade rikets tillgångar blifvit medtagna, så att drottningen saknade medel till nya belöningar; till och med att åt många äldre gunstlingar utbetala dessas utlofvade årsunderhåll. Äfven tyckte man sig finna, att den uppmärksamhet, drottningen egnade åt inkommande lärda, mer och mer förlorade sin egenskap af ren kärlek för snille och kunskaper, och i dess ställe visade en slags förvandtskap med nyfikenhet och fåfänga. Man anmärkte, att den sist komne blef mest fjäsad och framhafd, ofta med de äldres och utmärktares försummande. Efter några veckor eller månader blef också han i sin ordning skymd af en sednare uppgången stjerna. Drottningen tycktes hasta mot hvarje ankommande, dels för att nyfiket inhämta det hufvudsakligaste af hans
