Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/110

Den här sidan har korrekturlästs

104

— Men det vet ingen om.

— De ha kommit inkognito. Deras högtidliga företräde har blivit uppskjutet tills i övermorgon, tror jag. Men låt oss inte tala om dessa småsaker. Tala i stället om för mig vad som har hänt er.

— Mig?

— Ja.

— Vad som har hänt mig?

— Seså… försök inte dölja det, jag vet om alltsammans.

— Tala då om det för mig, min älskling, för jag vet ingenting.

— Nej, tala nu öppet. Vad frågade änkedrottningen er om?

— Änkedrottningen? Skulle hon tala vid mig?

— Vad nu, har hon inte träffat er?

— Nej.

— Och inte heller kung Karl?

— Nej.

— Men kungen av Navarra?

— Nej.

— Men hertigen av Alencon har ni väl träffat?

— Ja, honom mötte jag nyss i korridoren.

— Vad sade han till er?

— Att han hade några befallningar att ge mig i kväll.

— Ingenting annat?

— Nej, ingenting annat.

— Det var besynnerligt!

— Vad är det ni finner besynnerligt?

— Att ni inte hört talas om någonting.

— Vad har då hänt?

— Olycklige… ni vet således inte att ni har stått vid avgrundens brant?

— Jag?

— Javisst.

— Hur så?