Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/114

Den här sidan har korrekturlästs

108

hörnet vid tredje korridoren hörde hon viskningar av flera röster. Strax därpå steg en man fram, fällde upp en blindlykta och ropade:

— Här är han!

Margareta befann sig ansikte mot ansikte med sin bror Karl. Bakom honom stod med en lång silkessnodd i handen hertigen av Alencon och bakom dem skymtade i mörkret två mörka gestalter med blänkande värjor i händerna.

Margareta överblickade hela gruppen i ett enda ögonkast. Med en kraftansträngning tvingade hon sig till ett leende och sade till Karl:

— Här är hon, menar ers majestät!

Karl tog ett steg tillbaka. Alla de andra stodo orörliga.

— Du, Margot, sade kungen, vart skall du ta vägen så här dags?

— Så här dags, upprepade Margareta, är det sent?

— Jag frågar dig vart du skall ta vägen.

— Jag skulle gå och ta reda på en bok med Ciceros dialoger, som jag tror att jag har glömt hos min mor.

— Så här utan ljus?

— Jag trodde att korridoren var upplyst.

— Och du kommer från dina rum?

— Ja.

— Vad gör du i kväll?

— Jag håller på med att förbereda ett tal till de polska sändebuden. Det är ju överenskommet, att alla skola underkasta sina tal ers majestäts granskning i morgon.

— Har du ingen som hjälper dig med det arbetet?

Margareta samlade alla sina själskrafter.

— Jo, min bror, svarade hon. Herr de La Mole hjälper mig. Han är mycket lärd.

— Ja, han är så lärd, att jag hade tänkt be