114
bra. Frankrikes intressen måste gå framför era egna små antipatier.
— Min mor, om någon olycka skulle hända min bror, ligger det då i Frankrikes intresse om jag eller hertigen av Alencon eller kungen av Navarra blir Frankrikes konung?
— Åh, kungen av Navarra… aldrig, aldrig! mumlade Katarina och mulnade såsom alltid när denna fråga kom på tal.
— Varför inte, sade Henrik, min bror hertigen av Alencon är föga bättre.
— Nå, frågade Katarina, vad sade Lasco?
— Lasco tvekade, det såg jag tydligt. Åh, om han kunde skriva till Polen och omintetgöra detta val.
— Dårskaper, min son!… Vad en riksdag fäst är stadfäst.
— Men skulle man inte kunna få polackerna att välja min bror i stället?
— Det är visserligen inte alldeles omöjligt, men det skulle vara mycket svårt, svarade Katarina.
— Det gör detsamma. Försök, tala med kungen, min mor, skyll alltsammans på min kärlek till madame de Condé. Säg att jag är vansinnig, att jag förlorar förståndet. Han såg mig komma ut från det Condéska palatset tillsammans med hertigen av Guise, vilken handlar som en vän mot mig.
— Ja, för att befästa katolska ligan. Ni ser inte det där, min son, men jag ser det.
— Jo, min mor, men tills vidare använder jag mig av honom. Det är ju bra att en karl tjänar en när man håller på och arbetar för sig själv.
— Vad sade kungen till er, då han mötte er?
— Han tycktes tro mig, då jag försäkrade honom att det var kärleken som fört mig tillbaka till Paris.
