Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/128

Den här sidan har korrekturlästs

122

— Nu måste han gå med på ett uppskov, vare sig han vill eller inte, tänkte den hårda Katarina.

Därmed lämnade hon konungen för att uppsöka sin andre son, vilken otåligt väntade på att få höra resultatet av detta för honom så betydelsefulla samtal.




XLI.
HOROSKOPET.

Då Katarina lämnade sitt bönrum, där hon underrättat sin älsklingsson om allt vad som hade hänt, hade hon träffat René i sitt rum.

Det var första gången änkedrottningen och astrologen sågo varandra efter det besök Katarina gjort i hans butik vid Pont Saint-Michel. Men änkedrottningen hade skrivit till honom dagen förut, och det var svaret på hennes biljett som René nu personligen kom för att framföra.

— Nå, frågade änkedrottningen, har ni sett honom?

— Ja.

— Hur är det med honom?

— Snarare bra än illa.

— Kan han tala?

— Nej, värjan har genomborrat strupen.

— Jag befallde er i så fall förmå honom att skriva.

— Jag försökte och han uppbjöd själv alla sina krafter, men hans hand kunde endast frambringa två nästan oläsliga bokstäver, och därpå svimmade han.

— Såg ni dessa bokstäver?

— Här äro de.