hända vill, jag skickar i alla fall av brevet i morgon bittida… Var skall vi tillbringa natten, när vi går härifrån?
— Hos mäster La Hurière. I det där lilla rummet, du vet, där du ville ta livet av mig, innan vi blev Orestes och Pylades.
— Gott, då skall jag låta honom bära brevet till Louvren i morgon.
I detta ögonblick öppnades lönndörren i väggpanelningen.
— Nå, frågade de båda furstinnorna, hur står det till med Orestes och Phylades?
— Guds död! svarade Coconnas, de hålla på att dö av kärlek och hunger.
Mäster La Hurière bar verkligen klockan nio morgonen därpå herr de Coconnas' vördnadsfulla skrivelse till Louvren.
XLVI.
ORTHON.
En morgon, då morgonrodnaden bredde sitt rosenskimmer över himmeln och solen alltifrån sin uppgång spred den ljumma, doftande värme, som förebådar en vacker dag, kom en blek man stödd på en käpp med mödosamma steg ut ur ett litet hus bakom Arsenalen och tog vägen längs Rue du Petit-Muse.
I närheten av Saint-Antoine-porten tog han av åt vänster och gick in i Arbalestre-trädgården, vars portvakt mottog honom med djupa bugningar.
Det fanns ingen i trädgården. Men om det funnits någon fotgängare där, skulle hans uppmärksamhet säkert ha fallit på den bleke mannen. Hans
