såg henne och jag ville skynda mig att tacka henne för att hon inte skall anse mig otacksam.
— Du håller således av henne, den kära Charlotte?
— Ja, av hela min själ.
— Du är trofast, har man sagt mig.
— Ers majestät förstår nog att det endast är helt naturligt. Madame de Sauve har visat mig ett intresse som jag inte förtjänar, en simpel tjänare som jag är.
— När var det? frågade Katarina.
— När jag blev sårad, ers majestät.
— Vad nu… stackars barn, har du blivit sårad?
— Ja, ers majestät.
— När då?
— Det var den kväll, då man kom för att arrestera kungen av Navarra. Jag blev så rädd då jag fick se soldaterna, så att jag ropade på hjälp. Då fick jag ett slag i huvudet och föll avsvimmad till golvet.
— Stackars gosse! Och är du fullt frisk nu?
— Ja, ers majestät.
— Du söker således också kungen av Navarra och vill åter träda i tjänst hos honom?
— Nej, ers majestät. När kungen av Navarra fick reda på, att jag vågat sätta mig upp emot ers majestäts befallning, så ville han inte veta av mig längre.
— Verkligen? utbrast Katarina intresserad. Nåväl, då skall jag ta hand om saken. Men om du väntar på madame de Sauve, så väntar du förgäves. Hon är upptagen nere hos mig.
Som det kunde vara möjligt, att Orthon ännu ej fått tid att lägga biljetten bakom spegeln, gick Katarina in i madame de Sauves andra rum för att ge honom fullständig rörelsefrihet.
Orthon hade emellertid blivit orolig över änke-
