174
— Nej, men jag fick biljetten som låg bakom spegeln. Jag antar att pojken blev rädd, för drottning Katarina kom just som han var där. Jag var en smula orolig ett slag, för Dariole talade om för mig att änkedrottningen talade med honom en lång stund.
— Åh, det är ingen fara, pojken är pålitlig. Visserligen är änkedrottningen slug, men jag är säker på att han kan hålla henne stången.
— Har inte ni heller träffat honom sedan? frågade Henrik.
— Nej, men jag träffar honom i kväll.
— Och den där karlen i hörnet av Rue des Mathurins, hur är det med honom?
— Vilken karl?
— Han som lämnade mig sin häst och kappa, är han att lita på?
— Det var en av våra trognaste. För övrigt känner han inte igen ers majestät och vet inte vad frågan gäller.
— Således kan vi resonera i lugn och ro.
— Ja, det finns inte minsta tvivel om det. För resten ha vi La Mole här på vakt.
— Utmärkt.
— Nåväl, ers majestät, vad svarade hertigen av Alencon?
— Han vill inte längre ge sig av. Han har givit mycket tydligt besked i det avseendet. Hertigens av Anjous val till kung av Polen och kungens illamående ha ändrat alla hans planer.
— Det är således han, som har gjort vår plan om intet!
— Ja.
— Då kommer han att förråda oss.
— Inte än. Men han kommer att förråda oss vid första tillfälle som erbjuder sig.
— En sådan feg och lömsk människa! Varför har
