han inte svarat på de brev jag skrivit till honom?
— För att ha bevis emot er utan att därför blottställa sig själv. Emellertid är allt förlorat nu, inte sant, min käre de Mouy?
— Tvärtom, ers. majestät. Allt är vunnet. Ni vet ju, att hela partiet, åtminstone prinsens av Condé anhängare, äro er tillgivna och bara ha låtsats anknyta förbindelser med hertigen för att kunna använda honom som ett slags skydd. Och efter högtidligheterna vid de polska sändebudens mottagande har jag arrangerat om allting, och allesammans tänka nu blott på er. Hundra man skulle ha varit nog för en flykt tillsammans med hertigen av Alencon, men nu har jag samlat femtonhundra. Om åtta dagar skola de stå färdiga på vägen till Pau. Det kommer inte att bli en flykt, det blir en reträtt. Äro femtonhundra man nog, ers majestät, anser ni er trygg i spetsen för en armé? Henrik log och klappade honom på axeln.
— Du vet nog, de Mouy, sade han, och du är för resten den ende som vet det, att kungen av Navarra inte är så rädd av sig som det ser ut.
— Visst vet jag det, ers majestät, och jag hoppas att hela Frankrike snart kommer att få reda på det. Men när man konspirerar, så är det nödvändigt att lyckas. Det första villkoret för att man skall lyckas är att man är beslutsam. Och för att kunna vara beslutsam och rask i handling måste man vara övertygad om att man skall lyckas. Nåväl, ers majestät, fortfor de Mouy, om åtta dagar blir det ju jakt…
— Utan tvivel.
— Nåväl, allt förefaller mig lugnt. Hertigen av Anjou är borta, ingen tänker längre på honom. Kungen blir allt kryare för varje dag. Förföljelserna mot oss ha nästan alldeles upphört. Ställ
