Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/186

Den här sidan har korrekturlästs

180

»— Riskera vi någonting?»

»— Ja, huvudet», svarade jag.

»— Kommer du att klara dig?»

»— Jag hoppas det.»

»— Nå, då skall jag göra det också», sade han. Och jag kan svära på, att han gjort det. Om man fångar Coconnas, så kan jag försäkra ers majestät, att det måste vara för att han vill bli infångad.

— Nå, då går ju allting bra, sade Henrik. Låt oss nu försöka komma tillbaka till Louvren.

— Ingenting är lättare, ers majestät, sade La Mole. Vi sveper in oss i våra kappor och gå vår väg. Gatan är full av folk som skyndat till vid oväsendet. Man kommer att ta oss för nyfikna åskådare.

Den enda svårighet som Henrik och La Mole hade att komma ut var också folkträngseln på gatan.

Båda två lyckades smyga sig undan till Rue d'Averon. Då de kommo fram till torget Saint-Germain-l'Auxerrois sågo de de Mouy och hans eskort marschera förbi med kaptenen för den kungliga livvakten, herr de Nancey, i spetsen.

— Jaså, han skall föras till Louvren, tror jag utbrast Henrik. För tusan, då kommer gallerportarna att vara stängda. Man kommer att ta reda på namnet på var och en som går in. Och om man nu får se mig komma till Louvren efter honom, kommer detta att bli ett visst bevis för att jag varit tillsammans med honom.

— Nå, men ers majestät kan väl komma in i Louvren på annat sätt än genom gallerportarna, inföll La Mole.

— Hur tusan skall jag kunna det?

— Ers majestät har ju drottningens av Navarra fönster!