Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/195

Den här sidan har korrekturlästs
189

— Apropå, sade Karl just som de Mouy skulle resa sig upp igen, har ni inte begärt rättvisa mot den där boven Maurevel?

— Jo, ers majestät.

— Jag vet inte var han finns, så jag kan inte göra någonting åt saken, för han håller sig undan. Skaffa er därför rättvisa själv, det bemyndigar jag er till, och det med största nöje.

— Åh, utropade de Mouy, ers majestät överhopar mig med sin godhet. Ers majestät kan vara lugn — jag vet visserligen inte heller var han finns, men jag skall nog ta reda på honom.

Därmed bugade sig de Mouy djupt för konungen och änkedrottningen samt avlägsnade sig utan att de soldater som arresterat honom gjorde en rörelse för att hålla honom kvar. Tre timmar därefter befann han sig i säkerhet långt borta från Paris.

Katarina undertryckte sin harm och begav sig till Margaretas våning.

Där fann hon Henrik i nattrock och synbarligen i begrepp att gå till sängs.

— Satan, mumlade hon, må hjälpa en stackars drottning, som Gud har övergivit!




XLIX.
TVÅ HUVUDEN TILL EN KRONA.

— Bed hertigen av Alencon komma hit, hade Karl befallt, då han tog avsked av sin mor.

Herr de Nancey, som efter kungens uppmaning nyss numera endast var hågad att lyda honom, skyndade ögonblickligen att utföra hans befallning.

Hertigen av Alencon ryckte till. Han hade alltid