Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/255

Den här sidan har korrekturlästs
249

— Nå, frågade Coconnas, har den där avskyvärde guvernören varit på besök hos dig.

— Ja, liksom också hos dig, antar jag?

— Och han tog ifrån dig allt.

— Ja… och från dig också?

— Åh, jag hade inte mycket… en ring som jag fått av Henriette, det var alltsammans.

— Och kontanter?

— Jag har lämnat allt vad jag ägde till den präktige fångvaktaren för att han skulle låta oss få träffas.

— Aha, utbrast La Mole, han tycks således ha tagit betalt på två håll.

— Du har således också betalat honom?

— Jag har givit honom hundra écus.

— Så mycket bättre.

— Hur så… att vår fångvaktare är en skälm?

— Javisst, Han kommer sålunda att göra allt vad vi vill för pengar, och man får väl hoppas att vi inte komma att sakna pengar.

— Förstår du vad allt det här kommer sig av?

— Javisst, vi ha blivit förrådda.

— Av vem då?

— Av den där skurken, hertigen av Alencon. Jag hade skäl för min önskan att få vrida halsen av honom.

— Och tror du att vår ställning är allvarsam?

— Jag är rädd för det.

— Sålunda kan man befara… tortyr?

— Vad skall du säga, om det blir så?

— Jag skulle tiga, svarade La Mole med en feberaktig rodnad.

— Nåväl, vad mig beträffar, sade Coconnas, så om man är så oförskämd mot mig, så skall jag tala om en hel del saker.

― Vad då?