266
Man frågade honom om trolldomen inte var avsedd att komma en man att dö. Han svarade att avsikten var att tillvinna sig den avsedda kvinnans kärlek.
Frågorna framställdes, vändes och vredos minst hundra olika gånger, men alltid förblevo svaren likadana.
Domarna blevo en smula förbryllade. De visste inte hur de skulle handla eller säga inför en så enkel sak, då en biljett, som lämnades fram till generalprokuratorn, löste svårigheterna.
Den innehöll följande ord:
»Om den anklagade nekar, tillgrip pinligt
förhör.
K.»
Generalprokuratorn stoppade biljetten i fickan,
log mot La Mole och avskedade honom artigt. La
Mole återvände till sin cell lika lugn om också
lika munter som Coconnas.
En timme därefter hörde han steg och såg en biljett smygas in under dörrspringan. Han kunde dock ej se handen som stoppade in den. Han grep den med darrande händer, och när han fick syn på stilen kände han sig utom sig av glädje.
»Mod», stod det i biljetten, »jag vakar.»
— Åh, om hon vakar, utropade La Mole och kysste gång på gång det papper, som vidrörts av en så älskad hand, om hon vakar, då är jag räddad!…
För att förstå den betydelse, som La Mole tillmätte biljetten, och vad Coconnas menade med de osynliga sköldarna, torde det vara nödvändigt att återvända till ett litet hus och ett rum, där ännu ej helt förflyktigade parfymer och en mängd ljuva minnen voro nära att komma en kvinnas hjärta att brista, där hon halvlåg mot sammetskuddarna.
— Att vara drottning, mäktig, rik och vacker,
