Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/28

Den här sidan har korrekturlästs

22

Vad hertigen av Anjou beträffar befann han sig sedan tre månader tillbaka vid La Rochelle, i vars belägring han deltog.

Medan man ännu väntade på konungen, hade Henrik gått fram och hälsat på sin gemål, som därvid viskade i hans öra:

— Kuriren från Rom fördes av herr Coconnas in till hertigen av Alencon en kvart innan budet från herr de Nevers fick företräde hos konungen.

— Då vet han således allt, sade Henrik.

— Ja, han bör ha reda på allt, svarade Margareta. Se för resten på honom, trots hans vanliga förställning formligen stråla hans ögon.

— Ventre saint-gris! mumlade Henrik, han jagar tre byten i dag: Frankrike, Polen och Navarra, om man inte räknar med vildsvinet.

Senare under vägen fick han tillfälle att ännu en gång närma sig sin gemål och frågade då:

— Nå, vet ers majestät någonting nytt?

— Nej, svarade Margareta, om inte att min bror Karl ser på er så besynnerligt.

— Jag har också lagt märke till det, sade Henrik.

— Har ni vidtagit era försiktighetsmått.

— Jag har en pansarskjorta på mig och en förträfflig spansk jaktkniv, skarp som en rakkniv och spetsig som en nål.

— Framåt då med Guds hjälp, sade Margareta.

Pikeneraren som visade vägen för jaktföljet gjorde nu ett tecken. Man var framme vid målet.