Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/286

Den här sidan har korrekturlästs

280

trassla till saken. Skriv i stället: som han sett hos René.

— Hos René, således. När då?

— Den enda gång vi varit hos René, herr de La Mole och jag.

— Ni erkänner således att ni varit hos René tillsammans med herr de La Mole?

— Åh, det har jag väl aldrig gjort någon hemlighet av?

— Notarie, skriv upp att den anklagade erkänner att han varit hos René för att göra besvärjelser.

— Sakta i backarna, herr president. Lugna er en smula… jag har inte sagt ett ord av allt det där.

— Ni förnekar att ni besökte René för att göra besvärjelser.

— Det förnekar jag. Besvärjelsen kom till av en slump, utan att någon förut hade tänkt på den.

— Men den ägde i alla fall rum?

― Jag kan inte neka till att det ägde rum någonting som liknade trolldom.

— Notarie, skriv upp att den anklagade erkänner att det hos René förövades trolldom mot konungens liv.

— Vad nu… mot konungens liv! Det är en infam lögn! Det var visst inte någon trolldom mot konungens liv.

— Där hör ni, mina herrar, inföll La Mole.

— Tyst! befallde presidenten och vände sig därpå mot notarien: »Mot konungens liv»… har ni skrivit det?

— Nej, nej, utropade Coconnas. För resten föreställer figuren inte en man utan en kvinna.

— Vad var det jag sade, inföll åter de La Mole.

— Herr de La Mole, sade presidenten, ni har att svara när ni blir tillfrågad av oss, men kom ej och avbryt förhöret med andra.