24
— Nåväl, läs det här, sade Katarina och räckte honom pergamentet.
Han läste igenom det och bleknade.
— Vad ser jag, utropade han, en order att häkta konungen av Navarra!
— Än sen, är det så märkvärdigt?
— Men… en konung, ers majestät! Sanningen att säga, jag är rädd för att jag inte är av tillräckligt god börd för en sådan uppgift.
— Mitt förtroende gör er till den förnämste ädlingen vid mitt hov, herr de Maurevel, sade Katarina.
— Jag tackar ers majestät, sade mördaren i så upprörd ton att det såg ut som om han tvekade.
— Ni lyder således?
— Det är ju min plikt, om ers majestät befaller det.
— Ja, jag befaller.
— Då skall jag lyda.
— Hur tänker ni gå till väga?
— Jag vet inte, och jag vore tacksam för att få råd av ers majestät.
— Ni är rädd för buller?
— Jag erkänner det.
— Tag med er tolv säkra karlar, flera om det behövs.
— Jag förstår, ers majestät tillåter mig att ordna allt på fördelaktigaste sätt och jag tackar ers majestät. Men var skall jag häkta honom?
— Var ni själv finner bäst. I Louvren till exempel.
— Om ers majestät tillåter detta, vore det en mycket stor ynnest.
— Arrestera honom då i Louvren.
— Och var i Louvren?
— I hans rum.
Maurevel bugade sig.
— Och när?
