52
XXXV.
GUD RÅR.
Såsom hertigen sagt till de båda hovmännen var allting tyst och stilla i Louvren.
Margareta och hertiginnan de Nevers hade begivit sig till Rue Tison, Coconnas och La Mole hade följt dem dit, kungen och Henrik av Navarra voro ute i staden, hertigen av Alencon satt inne hos sig i orolig väntan på de händelser, som änkedrottningen förberett honom på. Katarina hade lagt sig till sängs, och madame de Sauve satt bredvid henne och läste högt för henne vissa italienska historier, som kom änkedrottningen att skratta gott.
Katarina hade inte varit vid så gott humör på länge.
— Tag reda på, sade hon, om min dotter drottningen av Navarra är hemma. Om hon är det, så be henne komma och hålla mig sällskap.
Den page som fått denna befallning avlägsnade sig och återkom strax därpå åtföljd av Gillonne;
— Vad nu, sade änkedrottningen, det var drottningen av Navarra och inte hennes tjänstflicka jag ville se.
— Ers majestät, svarade Gillonne, jag trodde mig böra komma själv och meddela ers majestät, att drottningen av Navarra har begivit sig ut tillsammans med hertiginnan av Nevers.
— Gått ut så här dags! utbrast Katarina och rynkade på ögonbrynen. Vart kan hon ha gått?
— Till en akemlistisk seans, svarade Gillonne, som skall äga rum i Hotel de Guise, i den paviljong, som bebos av hertiginnan av Nevers.
— Och när kommer hon tillbaka?
— Seansen kommer att dra långt ut på tiden, svarade Gillonne, och därför kommer hennes majestät
