Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/59

Den här sidan har korrekturlästs
53

drottningen av Navarra att stanna över natten hos hertiginnan.

— Hon är bra lycklig, drottningen av Navarra! mumlade Katarina. Hon är drottning och har ändå vänner. Hon har en krona och man kallar henne majestät, men hon har inga undersåtar. Hon är mycket lycklig! Nåja, gå nu!

Gillonne gjorde en reverens och avlägsnade sig.

— Fortsätt att läsa, Charlotte, sade Katarina, till madame de Sauve.

Efter tio minuters förlopp avbröt änkedrottningen läsningen.

— Apropå, sade hon, säg till om att man skickar bort vakterna från galleriet.

Detta var den signal, som Maurevel väntade på.

Änkedrottningens befallning utfördes, och madame de Sauve fortsatte med sin läsning.

Hon hade läst ungefär en kvart, då plötsligt ett fruktansvärt, utdraget skrik hördes, som kom håret att resa sig på alla de närvarandes huvuden.

Strax därpå följde ett pistolskott.

— Vad nu? sade Katarina, varför fortsätter ni inte, Charlotte?

— Hörde inte ers majestät, svarade madame de Sauve alldeles likblek.

— Vad då? frågade Katarina.

— Skriket.

— Och pistolskottet, inföll kaptenen för änkedrottningens livvakt.

— Ett skrik, ett pistolskott, sade Katarina. Jag har inte hört någonting. Förresten är ett skrik och ett pistolskott väl ingenting ovanligt i Louvren. Läs vidare, Charlotte.

— Men hör inte ers majestät svordomarna och stegen?

— Skall jag taga reda på vad det är, ers majestät? frågade gardeskaptenen.