64
— Det är jag däremot säker på, sade hertigen av Guise.
— Och jag också, inföll hertigen av Anjou. Bärstolen stannade vid Rue Cloche-Percée.
— Då måste också er syster, sade Henrik till hertigen av Guise, ha varit med i laget, ty vi lämnade dem tillsammans och som ni vet äro de oskiljaktiga. Men för resten… låt oss lämna damerna de Nevers och Condé i fred… och vad min gemål beträffar, så litar jag fullt och fast på henne.
— Nej, sade Karl, jag vill i alla fall skaffa klarhet i saken. Bärstolen stannade ju vid Rue Cloche-Percée? Sade ni inte det, min kusin?
— Jo, ers majestät.
— Känner ni till trakten?
— Ja, ers majestät.
— Nåväl, låt oss gå dit, och om det också skulle bli nödvändigt att bränna huset för att få reda på vilka som finns därinne, så gör vi det.
Allesammans begåvo sig nu i den angivna riktningen och anlände till Rue Cloche-Percée. Karl som ville ordna sina familjeangelägenheter mera privat, skickade bort hovmännen i sin svit och sade till dem att klockan sex på morgonen vänta vid Bastiljen med två hästar.
Det fanns endast tre hus vid Rue Cloche-Percée. Det blev desto lättare att välja mellan dessa, som man i två av husen ej gjorde minsta svårighet att öppna. Vad däremot det tredje huset beträffar blev det helt annorlunda. Det var det som vaktades av en tysk portvakt, och denne var föga tillgänglig.
Hur mycket hertigen av Guise än hotade honom på sin bästa tyska och hertigen av Anjou bjöd honom pengar, hjälpte det inte. Inte heller när Karl gick så långt att han förklarade sig vara löjtnant vid nattvakten, gav den modige portvakten vika. Då han såg att man envisades stack han oklokt
